Bossen drunknar

2010-09-08

Jag befinner mig vid en hamn, det är natt himlen är så svart att den känns oerhört nära, som om någon lagt en mörk filt över mig och det ända som håller den uppe är hustaken dess kanter vilar på. Vattnet är lika svart som den stjärnlösa himlen fast de stilla vågorna fångar då och då ljus från hamnen som speglas likt flimrande ljuslågor.

Med mig har jag Bossen vi håller i varsin semiautomatiskpistol och skyndar längs kajens asfaltskant. Polisen är efter oss de är nära och tungt beväpnade vi kastar oroliga blickrar över våra axlar när vi skyndar mot en brygga med en stor kran på, vi måste ta oss ur polisens skottlinje, förmodligen har de krypskyttar någonstans.

”Ner i vattnet, vi måste NER I VATTNET” Jag vet inte vem av oss som skriker det men Bossen är nere i det mörka vattnet först, jag klättrar över ett stort rör och massa rep och landar strax efter i vattnet brevid den andre mannen. Polisen skjuter mot oss när de kutar ett tiotal meter bakom oss.

”DYK DE SKJUTER” Bossen tar ett hastig andetag och ger mig en sista blick innan hans huvud försvinner under den blanka ytan. Jag tittar upp längs den stora vita båten förankrad vid bryggan med kranen och dyker ned efter honom.

Vattnet är inte riktigt lika mörkt som det verkat ovanifrån, jag ser båtens undersida över mig och till höger Bossen som gestikulerar menande nedåt. Vi befinner oss en tre fyra meter ned i vattnet när två poliser bryter vattenytan ovan oss. 

”NEEEER” verkar Bossen skrika genom vattnet när jag ser hur han hastigt försvinner förbi mig i det mörkare vattnet djupare ned. Jag börjar också ta mig neråt genom att ta ett baklänges simmtag med armarna så att mina fötter är djupare ned än mitt huvud. Vi simmar öster ut förbi båten ovan oss men den kvinnliga polisen får tag i Bossen. Jag simmar tillbaka för att hjälpa och drar i kvinnans axlar uppåt, Bossen får in en spark i hennes mage och hon försvinner uppåt med en ström av bubblor sprutande från hennes mun. 

Jag vänder mig om och fortsätter framåt men luften börjar ta slut och jag tvingas ta mig uppåt. När jag vänder mig bakåt ser jag att Bossen har samma problem, jag inser att han håller på att drunkna och vänder åter igen om för att hjälpa den äldre mannen men förgäves. Livet slocknar hos honom innan jag hinner dra honom långt genom vattnet, över hans axel ser jag hur de simmande poliserna gör ett nytt försök att närma sig oss. Jag släpper Bossens livlösa kropp och simmar snett uppåt, tar ett hastigt andetag och försvinner ned under ytan igen, jag simmar så långt bort att poliserna tvingas vända om. 

Om vattnet är kallt märker jag det inte jag är helt fokuserad på att ta mig till flotten där en medhjälpare väntar på mig. Jag får tag i linan som hänger ut från den röda gummiflotten och drar mig uppåt, vid ytan väntar ett ombyte och jag får på mig den gulsvarta dykardräkten över min mörka kostym.

”Bossen är körd, vi fortsätter själva” Min kollega nickar där han står i båten, vi är för adrenalinfyllda eller fokuserade för att sörja Bossen i nuläget om vi nu ens gillat Bossen tillräckligt för att sörja honom överhuvudtaget. Jag håller mig fast i flottens kant.

På den stora båten jag lämnat bakom mig har poliserna samlats. De lyser ut över vattnet och ser vår lilla flotte, ibland måste man spela med tänker jag vilket min kompanjon verkar hålla med om då han börjar hiva upp ett fiskenät. När poliserna ber oss att komma nära och lämna legitimation tar de oss för simpla nattfiskare och låter oss fortsätta, detta verkar uttänkt av min kollega, jag är tacksam för att polisen inte längre är ett direkt hot.

Vi hivar oss in mot land där en stor hög av bläckfiskar och krabbor iklädd nät väntar på oss. Min kompanjon tar av sig sin gula fiskerock och flytvästen där han står kvar i gummiflotten, jag har kravlat mig upp på klippan och kastat av mig mina dykarglasögon. Min kollega börjar räcka mig saker från flotten som jag hivar upp på land.

”Du har vapen” Mer påstår jag än frågar och ser ned mot min kollega som rotar fram ett handeldvapen och räcker det mot mig med pipan nedåt, handtaget lätt för mig att greppa. Just när mina fingrar sluter sig runt vapnet och mannen mitt emot mig släpper taget lyser ett vitt ljus upp min hand.

”De är inga fiskare. De är beväpnade!” Skriker poliserna från båten. Min kollega kastar sig i vattnet.

”Här” Jag slänger pistolen mot min kompanjon som nätt och jämt fångar den och kastar mig ned i vattnet efter honom. Poliserna skjuter efter oss, tydligen går de efter principen skjut först rättegång sen. Jag försöker dyka men den lilla flytvästen runt mig hindrar mig. Jag lyckas knäppa upp spännena men får inte av mig åbäket.

”Hjälp mig, Kom hit och hjälp mig!” Ryter jag men min kollega bara tittar på mig han verkar vara osäker på vad han skall göra vilket gör mig irriterad och får mig att frustrerat slita i flytvästen och förgäves försöka dyka ned med den på mig.

”Hjälp mig då” Men kollegan tittar från mig till poliserna och verkar inte alls vilja ta sig åt mitt håll som ligger närmare och inom synhåll för poliserna tillskillnad från var han befinner sig i skuggan av gummiflotten. Tillslut lyckas jag få av mig livräddaren till flytväst och kan obehindrat dyka ned.